Kyrkoherde Tyrberg har gjort ett beaktansvärt försök att misskreditera de tankar som jag fört fram i min bok. Han har därvid använt sig av ett lika gammalt som oärligt knep att först tillvita motståndaren en rad klandervärda åsikter för att därefter angripa dessa i syfte att visa hur fel denne har. Därtill utnyttjar Tyrberg en annan ohederlig metod som heter "guilt by association" genom att hävda att det skulle råda någon sorts åsiktsgemenskap mellan mig och Bin Laden, en rent befängd tanke som knappast förtjänar ytterligare kommentarer.
Exempelvis har jag inte hävdat att "en värld utan Gud eller monoteism skulle vara en värld utan krig och konflikter". Eftersom jag inte tror att det finns någon Gud som styr och ställer här på jorden så kan jag inte heller tro att världen bleve bättre om Gud inte fanns. Världen är som den är, med eller utan Gud, och har genom årtusendena präglats av krig och konflikter. Däremot menar jag att vi i en värld utan religioner åtminstone haft en chans att slippa de krig och konflikter som orsakats av religiösa motsättningar och de är nog fler än vad Tyrberg tycks tro. - "Det upprörande med religionskrig", säger Tyrberg, "är inte att de är många utan att de överhuvudtaget existerar". På den punkten är vi faktiskt överens.
Man kan fråga sig om vi verkligen behöver några religioner med hänsyn till allt elände de förorsakat eller medverkat till. Behöver vi en religiositet som organiseras i sekter, samfund och religioner som ständigt predikar att just deras Gud är den enda rätta? Jag tycker inte det och på den punkten är nog Tyrberg och jag inte särskilt ense.
I samma stycke där Tyrberg försöker klumpa ihop mig med Bin Laden anklagar han mig för att vilja bekämpa trosföreställningar, ett tema som han gärna återkommer till. På den sida i min bok som han hänvisar till skrev jag följande: "Jag tror att vidskepelse, magi, fördomar, religiösa dogmer och alla andra villfarelser bör bekämpas med hjälp av intellektuella och rationella resonemang och att vi därvid inte bör förtröttas".
Menar Tyrberg verkligen att vidskepelse, magi, fördomar och andra villfarelser är trosföreställningar? Vill han inte själv vara med om att bekämpa dessa företeelser med fredliga medel? Jag förmodar att Tyrberg vill slå vakt om de religiösa dogmerna, men på fyra av fem punkter hade jag faktiskt trott att vi kunnat vara överens.
För mig är begreppet "trosföreställning" något helt annat. Det är vad varje reflekterande människa utvecklar genom sitt ärliga sökande efter en förklaring till hur världen är som den är. Ett sådant sökande är högst personligt och kan leda till trosföreställningar av religiös natur med utrymme för övernaturliga fenomen som exempelvis gudar, änglar, häxor, paradis, helvete, själavandring, pånyttfödelse, etc, etc.
Vad Tyrberg verkar ha så svårt att acceptera är att samma slags sökande kan leda till trosföreställningar som inte lämnar något utrymme för religiösa fenomen.
Det bekymrar mig föga vad Tyrberg säger om att det skulle vara svårare att bevisa Guds inexistens än hans existens. Jag tror nämligen inte att det är detta det handlar om. För mig gäller det inte att "bevisa" vem som har "rätt" eller "fel" utan att var och en som så vill får utveckla en egen förståelse för världen omkring oss. Och denna värld omfattar hela universum och kanske mer därtill.
Jag tror att sökandet efter att i djupare mening förstå den värld vi lever i är viktigt för varje fritt tänkande människa liksom att utbyta tankar och idéer med andra, som nu med Tyrberg som jag hoppas känner på samma sätt även om jag inte kan uttrycka mig med samma intellektuella skärpa som Hedenius.
Tyrbergs påstående att kristna länge hävdat allas rätt att fritt formulera en tro är minst sagt tvivelaktigt. De kristna kyrkornas traditioner har ju främst gått ut på att hålla folk i "Herrans tukt och förmaning". Förföljelser av oliktänkande var snarare regel än undantag ända in på 1900-talet. Många var de som utvandrade till USA under 1800-talet för att de inte stod ut med det religiösa förtrycket i sina hemländer.
Likväl bröstar sig Tyrberg över "att det är i traditionellt kristna länder som religionsfrihet finns!" - För det första kan påståendet ifrågasättas. För det andra är det väl så att den religionsfrihet vi åtnjuter i Europa inte beror på den kristna religionen utan på demokratins framväxt och dess främjande av människors frihet på många områden, däribland rätten att välja livsåskådning.
Tyrberg beskyller mig för att vara fundamentalist och undrar vilken kunskap jag menar mig ha fått av Gud för att kunna uttala mig så tvärsäkert i min bok. Svaret är naturligtvis att jag inte menar mig ha fått någon särskild kunskap av Gud, eftersom jag inte tror att det finns en Gud som förmedlar sådan kunskap. Kristna människor tror att Gud förmedlat viktig kunskap genom Bibeln. Därför går de ofta tillbaka till den boken för att läsa sig till vad Gud egentligen vill. Bibeln är den kristna religionens fundament.
För egen del tror jag att kunskap kan inhämtas på många sätt. Bibeln är en viktig källa till att förstå den kristna religionens uppkomst och de förhållanden som rådde under den tid den skrevs och dessförinnan. Det kan dock inte hjälpas att framställningen under de senaste 1700 åren hunnit bli rätt föråldrad och att det under tiden kommit fram en hel del annan intressant litteratur på de områden som behandlas i Bibeln.
En hel del av denna litteratur vilar på vetenskaplig grund och jag menar att det finns mycket i dessa modernare verk som är värt att ta del av i sökandet efter den egna livsåskådningen. Mot den bakgrunden kan man kanske fråga sig vem av oss som är den egentlige fundamentalisten.
Slutligen några ord om teologin som vetenskap. Tyrberg undrar om jag vet vad teologi är. Enligt vad jag minns från skolan består begreppet av de två grekiska orden theos (Gud) och logos (lära). Därav följer alltså att teologi är läran om Gud. Eftersom den bland religiösa människor vanligast förfäktade åsikten är den att Gud är outrannsaklig, hans vägar outgrundliga, hans handlingar obegripliga och att han verkar i det fördolda enligt en gudomlig plan som vi människor inte kan förstå, så är det med andra ord omöjligt att på vetenskaplig grund utveckla en lära om Gud. Härav följer att teologi inte kan vara en vetenskap, i varje fall med den angivna definitionen av begreppet teologi.
Till följd av den ökande sekulariseringen under 1900-talet gick man emellertid alltmer över till att kalla teologi för religionsvetenskap, vilket är helt logiskt. De vetenskapliga metoder som tillämpas inom ämnet historia kan man naturligtvis också använda inom ämnet religionshistoria. På liknande sätt kan man med vetenskapliga metoder studera religiösa yttringar och gudsföreställningar, men detta är ju något helt annat än en lära om Gud för någon sådan går inte att bygga på vetenskaplig grund.
Det är bra att Tyrberg läst min bok. Det är jag glad för. Det var bara synd att han skulle göra det på samma sätt som Fan, när han läser Bibeln.
Hans Christian Cars
fredag 14 november 2008
Inlägg av kyrkoherde Johan Tyrberg
Pa 1950-talet var debatten het mellan intellektuella ateister och kristna. Idag har några ateister försökt blåsa liv i debatten genom att ge ut några böcker. I den nya debatten kan framför allt två saker noteras. Det första är att dessa nya böcker inte tillför debatten ny information. Det som säges har redan sagts, och bemötts. Det andra är att ateisrnen är en av de snabbast växande religionerna för närvarande. Visserligen fran en låg nivå. Beror detta på att man glömt debatten på 50-talet, och därför upplever den som ny och fräsch?
En av de senare böckerna i ämnet är TRO VETT VANVETT av Hans Christian Cars.
Hans Christian Cars samlar i boken fyra vänner med olika tro och samtalar om religion. Själv menar han att en värld utan Gud och monoteism skulle vara en värld utan krig och konflikter värd att eftersträva. Troligen skriver han så bara för att provocera, men bollen är i spel och det finns anledning att returnera...
Cars framstår i boken sam en djupt troende fundamentalistisk ateist. En märklig konsekvens av detta blir att när han påstår att alla monoteister har ett gemensamt ansvar för terrorhandlingar i någon guds namn faller det tillbaka på honom själv. Till skillnad från de flesta monoteister har han ju åsiktsgemenskap med de religiösa terroristerna, även om han inte själv förespråkar våld. Han står därmed egentligen människor som Usama bin Ladin nära i sin iver att "bekämpa" de läror han själv förnekar (se sid 158). Han talar visserligen om allas rätt att fritt formulera en tro - något sam kristna hävdat länge... märk att det är i traditionellt kristna länder som religionsfrihet finns! Han lever emellertid inte själv efter detta i det att han enligt sin trosbekännelse vill just "bekämpa" trosföreställningar. Eftersom han själv förespråkar och propagerar för en trosföreställning gäller bekämpandet tydligen inte honom själv, och dem som tror som han. Han blir därmed den som äger sanningen och ska bestämma vad andra får tro. Det är just detta fundamentalister i alla trossammanhang vill, och varning brukar utfärdas mot dem som i likhet med Cars vill äga sanningen. Att han vill provocera bekännare av olika religioner även i relativt oväsentliga frågor, som t.ex. att han retar sig på att vissa inte vill äta griskött, blir mest lite löjligt, men också ett tecken på hans starka personliga engagemang för att sprida sin tro, alla ska tro som han.
Han talar om ateismen sam en självklarhet, men inser tydligen inte att det är ännu svårare för honom att bevisa icke existensen av en Gud, än det är för en teist att bevisa Guds existens. Ickeexistens är svårare att påvisa än existens. Han bortser helt ifrån sanningsbegreppet i religionerna och gör dem till subjektiva uttryck för känslor, viljor och drömmar - och ser troligen inte att ateismen är en av dessa religioner. Hans inkonsekvens är därmed påtaglig.
Han hävdar att utan religioner skulle vi ha fred i världen. Ett påstående han egentligen själv bevisar som verklighetsfrämmande i det att han påpekar att de värsta krigen i modern tid - de båda världskrigen under 1900-talet - saknar religiös grund. Jag skulle nog vilja hävda att om vi ser på alla stamkrig och gränstvister genom historien kommer vi att se att krigen med religiös grund är i minoritet. Det upprörande med religionskrig är inte att de är många utan att de överhuvudtaget existerar! Det skulle vara spännade att se på motsatsen i ett historiskt perspektiv. Hur ofta förekommer det att krig utan religiös grund kommer till ett avslut på grund av ansträngningar av religiöst motiverat fredsarbete? Exempel är Dag Hammarskjöld, Röda korset/halvmånen etc. En värld utan religioner skulle inte vara en värld utan krig, möjligen skule det vara en värld utan fredsarbete.
Cars försöker argumentera utifrån moralen, och använder "barnet i isvaken" (se sid 89). "Barnet i isvaken" är berättelsen om hur en man ser ett barn i en isvak och drivs av sin spontana iver att hjälpa. Varje lidande människa i TV'n är ett barn i isvaken. Varför drivs vi inte att hjälpa då? Detta är ett nyttigt tankeexperiment om allas vårt ansvar, med det säger faktiskt inget om Guds existens. Kristnas aktivitet, eller inaktivitet säger överhuvud inget om huruvida Gud finns eller inte.
Pa sidan 171 påminner Cars om att det som inte finns, inte blir till av människors tro. "Det otroliga förblir otroligt oavsett hur många människor som tror det". Sant! Detta är ett av de få exemplen i boken på genomtänkt logik och objektivitet. Detta betyder ju naturligtvis också att det som finns, finns även om ingen tror det. Gud finns eller inte, oavsett min och Hans Christian Cars tro. Jag anser att tron på Gud har goda logiska grunder, han anser det inte. Ingen av oss påverkar emellertid Guds existens med vår tro.
Pa sid 176 nämner han att det inte finns någon vetskap om Gud. Det hävdar alla med tillägget att det inte går att veta något am Gud utom det Gud själv låter oss få veta. Det är just dessa källors tillförlitlighet det kan finnas anledning att diskutera och pröva med vetenskapliga metoder. Man kan inte undgå att undra vilken kunskap han menar sig ha fått av Gud för att kunna uttala sig så tvärsäkert...
Hans trosbekännelse på sidan 158 är intressant. Det mesta kan de flesta hålla med om, men en del måste jag ifrågasätta:
1. Han vill inte att någon ska drivas av skamkänslor. - Jag tror nog de flesta vill att den som stulit, men börjar känna skam över detta ska låta sig styras av dessa skamkänslor och återlämna det stulna. Skamkänslan kan i sig vara positiv, som en reaktion på att man gjort fel.
2. Han vill, som jag tidigare nämnt, "bekämpa" tro. Detta är en fundamentalistisk krigsförklaring som saknar varje uns av ödmjukhet, medmänsklig kärlek och humanism. Dessutom är detta inkonsekvent eftersom han själv bär på en tro.
Cars ställer vetenskap i motsats till teologi, Nu är ju teologi i själva verket en vetenskap som använder historiska, psykologiska, språkliga och andra metoder för att studera människors tro och de dokument man hänvisar till. Det är en vetenskap sam beskriver kyrkors och samfunds historia och utveckling med mera. Man frågar sig vilken vetenskapssyn Cars har. Kanske menar han att enbart naturvetenskap kan kallas riktig vetenskap? Hur är det då med andra humaniora vetenskaper som till exempel Nationalekonomi? Det är ju en vetenskap som en del brukar tycka är flummig och svårdefinierad. Det går i alla fall inte att med bibehållen vetenskaplig trovärdighet hävda att nationalekonomi är mer vetenskapligt än teologi. Då Cars genomgått forskarutbildningen i just nationalekonomi ställs hans vetenskapliga kompetens i tvivelaktig dager, eller vet han helt enkelt inte vad teologi är?
Det har hävdats att ingen ännu lyckats formulera en konsekvent hållbar ateism. HC Cars förstärker den uppfattningen. Inget nytt har tillförts samtalet om ateism sedan Hedenius blåste liv i den debatt på 1950-talet som självdog av brist på livaktigt innehåll. Det är förvisso intressant att Cars och andra nu gör ett nytt försök att börja där man slutade då. Tyvärr verkar det snarare som att man börjar där man då började, fast utan den intellektuella skärpa Hedenius visade.
Karlshamn 2008-10-07
Johan Tyrberg
En av de senare böckerna i ämnet är TRO VETT VANVETT av Hans Christian Cars.
Hans Christian Cars samlar i boken fyra vänner med olika tro och samtalar om religion. Själv menar han att en värld utan Gud och monoteism skulle vara en värld utan krig och konflikter värd att eftersträva. Troligen skriver han så bara för att provocera, men bollen är i spel och det finns anledning att returnera...
Cars framstår i boken sam en djupt troende fundamentalistisk ateist. En märklig konsekvens av detta blir att när han påstår att alla monoteister har ett gemensamt ansvar för terrorhandlingar i någon guds namn faller det tillbaka på honom själv. Till skillnad från de flesta monoteister har han ju åsiktsgemenskap med de religiösa terroristerna, även om han inte själv förespråkar våld. Han står därmed egentligen människor som Usama bin Ladin nära i sin iver att "bekämpa" de läror han själv förnekar (se sid 158). Han talar visserligen om allas rätt att fritt formulera en tro - något sam kristna hävdat länge... märk att det är i traditionellt kristna länder som religionsfrihet finns! Han lever emellertid inte själv efter detta i det att han enligt sin trosbekännelse vill just "bekämpa" trosföreställningar. Eftersom han själv förespråkar och propagerar för en trosföreställning gäller bekämpandet tydligen inte honom själv, och dem som tror som han. Han blir därmed den som äger sanningen och ska bestämma vad andra får tro. Det är just detta fundamentalister i alla trossammanhang vill, och varning brukar utfärdas mot dem som i likhet med Cars vill äga sanningen. Att han vill provocera bekännare av olika religioner även i relativt oväsentliga frågor, som t.ex. att han retar sig på att vissa inte vill äta griskött, blir mest lite löjligt, men också ett tecken på hans starka personliga engagemang för att sprida sin tro, alla ska tro som han.
Han talar om ateismen sam en självklarhet, men inser tydligen inte att det är ännu svårare för honom att bevisa icke existensen av en Gud, än det är för en teist att bevisa Guds existens. Ickeexistens är svårare att påvisa än existens. Han bortser helt ifrån sanningsbegreppet i religionerna och gör dem till subjektiva uttryck för känslor, viljor och drömmar - och ser troligen inte att ateismen är en av dessa religioner. Hans inkonsekvens är därmed påtaglig.
Han hävdar att utan religioner skulle vi ha fred i världen. Ett påstående han egentligen själv bevisar som verklighetsfrämmande i det att han påpekar att de värsta krigen i modern tid - de båda världskrigen under 1900-talet - saknar religiös grund. Jag skulle nog vilja hävda att om vi ser på alla stamkrig och gränstvister genom historien kommer vi att se att krigen med religiös grund är i minoritet. Det upprörande med religionskrig är inte att de är många utan att de överhuvudtaget existerar! Det skulle vara spännade att se på motsatsen i ett historiskt perspektiv. Hur ofta förekommer det att krig utan religiös grund kommer till ett avslut på grund av ansträngningar av religiöst motiverat fredsarbete? Exempel är Dag Hammarskjöld, Röda korset/halvmånen etc. En värld utan religioner skulle inte vara en värld utan krig, möjligen skule det vara en värld utan fredsarbete.
Cars försöker argumentera utifrån moralen, och använder "barnet i isvaken" (se sid 89). "Barnet i isvaken" är berättelsen om hur en man ser ett barn i en isvak och drivs av sin spontana iver att hjälpa. Varje lidande människa i TV'n är ett barn i isvaken. Varför drivs vi inte att hjälpa då? Detta är ett nyttigt tankeexperiment om allas vårt ansvar, med det säger faktiskt inget om Guds existens. Kristnas aktivitet, eller inaktivitet säger överhuvud inget om huruvida Gud finns eller inte.
Pa sidan 171 påminner Cars om att det som inte finns, inte blir till av människors tro. "Det otroliga förblir otroligt oavsett hur många människor som tror det". Sant! Detta är ett av de få exemplen i boken på genomtänkt logik och objektivitet. Detta betyder ju naturligtvis också att det som finns, finns även om ingen tror det. Gud finns eller inte, oavsett min och Hans Christian Cars tro. Jag anser att tron på Gud har goda logiska grunder, han anser det inte. Ingen av oss påverkar emellertid Guds existens med vår tro.
Pa sid 176 nämner han att det inte finns någon vetskap om Gud. Det hävdar alla med tillägget att det inte går att veta något am Gud utom det Gud själv låter oss få veta. Det är just dessa källors tillförlitlighet det kan finnas anledning att diskutera och pröva med vetenskapliga metoder. Man kan inte undgå att undra vilken kunskap han menar sig ha fått av Gud för att kunna uttala sig så tvärsäkert...
Hans trosbekännelse på sidan 158 är intressant. Det mesta kan de flesta hålla med om, men en del måste jag ifrågasätta:
1. Han vill inte att någon ska drivas av skamkänslor. - Jag tror nog de flesta vill att den som stulit, men börjar känna skam över detta ska låta sig styras av dessa skamkänslor och återlämna det stulna. Skamkänslan kan i sig vara positiv, som en reaktion på att man gjort fel.
2. Han vill, som jag tidigare nämnt, "bekämpa" tro. Detta är en fundamentalistisk krigsförklaring som saknar varje uns av ödmjukhet, medmänsklig kärlek och humanism. Dessutom är detta inkonsekvent eftersom han själv bär på en tro.
Cars ställer vetenskap i motsats till teologi, Nu är ju teologi i själva verket en vetenskap som använder historiska, psykologiska, språkliga och andra metoder för att studera människors tro och de dokument man hänvisar till. Det är en vetenskap sam beskriver kyrkors och samfunds historia och utveckling med mera. Man frågar sig vilken vetenskapssyn Cars har. Kanske menar han att enbart naturvetenskap kan kallas riktig vetenskap? Hur är det då med andra humaniora vetenskaper som till exempel Nationalekonomi? Det är ju en vetenskap som en del brukar tycka är flummig och svårdefinierad. Det går i alla fall inte att med bibehållen vetenskaplig trovärdighet hävda att nationalekonomi är mer vetenskapligt än teologi. Då Cars genomgått forskarutbildningen i just nationalekonomi ställs hans vetenskapliga kompetens i tvivelaktig dager, eller vet han helt enkelt inte vad teologi är?
Det har hävdats att ingen ännu lyckats formulera en konsekvent hållbar ateism. HC Cars förstärker den uppfattningen. Inget nytt har tillförts samtalet om ateism sedan Hedenius blåste liv i den debatt på 1950-talet som självdog av brist på livaktigt innehåll. Det är förvisso intressant att Cars och andra nu gör ett nytt försök att börja där man slutade då. Tyvärr verkar det snarare som att man börjar där man då började, fast utan den intellektuella skärpa Hedenius visade.
Karlshamn 2008-10-07
Johan Tyrberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
