fredag 14 december 2012

Om skolavslutningar i kyrkan
(Jan Björklunds nyhetsbrev den 27 november 2012 med kommentarer i rött
av Hans Christian Cars)

Det rasar en debatt om skolavslutningar i kyrkan. 
 
Jag har inte märkt att det ”rasar” en debatt om skolavslutningar i kyrkan, däremot att det pågår en debatt, eftersom några, främst icke religiöst troende, funnit detta vara oförenligt med ett samhällssystem som förutsätts vara sekulärt och som därtill dristat sig till att påtala denna anomali. Tanken bakom att skilja kyrkan från staten var väl just att göra detta?
Det är en fin tradition i Sverige att många skolor firar sina avslutningar just i kyrkan.
 
Varför skulle det vara en finare tradition att fira skolavslutningar i kyrkan i stället för att göra det i skolan där de faktiskt sker?
 
På många ställen går denna tradition generationer tillbaka i tiden. Detta är en del av vårt kulturarv. – liksom mycket annat, som exempelvis vår rätt att själva välja vår religion liksom rätten att vara utan religion.

En del debattörer verkar tycka att det är okej att vara i kyrkan om man inte ägnar sig åt religion. Men det är naturligtvis omöjligt.
 
Varför det? Jag besöker ofta kyrkor på olika platser för att betrakta deras arkitektur och den sakrala konst som hänger på väggarna, dock utan att alls ägna mig åt någon religiös verksamhet. Att jag och många andra gjort detta är väl bevis nog för att Ditt påstående är felaktigt?
 
Kyrkan är inte vilken klubblokal som helst. Men när skolan går till kyrkan måste ceremonin utformas så att alla känner sig välkomna.
 
Det är väl inte så svårt om man avstår från religiösa inslag? Om de religiösa tycker att kyrkan profaneras genom att man avstår från sådana inslag av hänsyn till de icke kristna deltagarna, så är det väl bättre att förlägga skolavslutningarna till andra lokaler?

Det borde vara självklart att man på en skolavslutning i kyrkan kan sjunga psalmer.
 
Varför anser Du att detta är självklart? Det är ju det som diskussionen om skolavslutningar i kyrkorna handlar om, att inte genom tvång eller påtryckningar tubba unga människor att delta i religiösa ceremonier som de inte vill närvara vid.
 
Prästen kan berätta om varför julen firas, till exempel genom att läsa ur julevangeliet och reflektera över det. 
 
De skolavslutningar jag varit med om ägde alltid rum på försommaren, då nog ingen fann det angeläget att läsa just ur julevangeliet. Men det kan ju ha ändrats sedan dess och som skolminister vet Du självklart mycket mer än jag om detta. Naturligtvis kan prästen reflektera över julevangeliet men bör inte vid sådana tillfällen läsa ur det eller berätta varför julen firas. Det är en uppgift som bör falla under Dig som skolminister, nämligen att tillse att det bedrivs en icke-konfessionell undervisning om flera religioner i skolan för att lära barnen, exempelvis varför julen firas och vad det står i evangelierna, liksom varför somliga firar Jom Kippur och andra Eid-al-Fitr. Anser Du att en till äventyrs muslimsk rektor bör anordna skolavslutningar i en moské där den ansvarige imamen inför den religiöst brokiga barnaskaran kan berätta om ursprunget till den sist nämnda högtiden och sjunga några suror ur koranen?  Vore det inte bättre om imamen i stället inbjöds att komma till skolan och delta i någon av de lektionstimmar då man behandlar islam?

När allt kommer omkring är julen en religiös högtid. Vi omger oss av religiösa symboler i juletid; julstjärnan i fönstret i klassrummet är en symbol för Betlehems stjärna. Den bör inte heller förbjudas.

Finns det några begränsningar? Ja, gränsen går där man förutsätter att eleverna ska delta i en trosbekännelse eller en kollektiv bön. Men som ärkebiskopen sade i morse i ett tv-samtal med mig; kyrkan har en lång historia av att möta människor med olika inställning. De har inget intresse av att tvinga på människor en tro. 
 
Det sista är naturligtvis inte sant och strider tydligt mot kyrkans traditioner. Ärkebiskopen borde hålla sig för god för att hemfalla åt sådant hyckleri. Eller så har Du missuppfattat honom.
 
Ja, det finns gränser och jag tror att ärkebiskopen skulle hålla med mig om att en psalm är en lovsång till Gud och att en lovsång till Gud är liktydigt med bön.
Den förra diskrimineringsombudsmannen kritiserade skolavslutningar i kyrkan därför att sådana skulle kunna vara kränkande för invandrare med en annan religion. Jag tror detta resonemang är helt fel tänkt. 
 
Då ber jag Dig notera att frågan om kyrkans roll i samband med skolavslutningar inte bara berör personer med invandrarbakgrund utan att det i Sverige också finns ett växande antal personer med långvariga rötter i det svenska samhället som har andra religioner än den kristna, eller långt vanligare, inte bekänner sig till någon religion alls.
 
Jag möter sällan invandrare som kräver att vi i vårt land ska avskaffa våra traditioner för att visa tolerans. Många invandrare är tvärtom förvånade över att vi i Sverige är så dåliga på att vårda våra traditioner.
 
Det får stå för dem. Många andra tycker nog att vi är rätt duktiga på att exempelvis fira den svenska nationaldagen för att inte tala om midsommar, första maj, m.m. För egen del firar vi julen med julgran, julskinka, julgröt och enstaka julklappar väl medvetna om att man också kan göra det av andra skäl.
 
På många orter i vårt land är skolavslutning i kyrkan en uppskattad ceremoni. Självfallet ska den traditionen få leva vidare.
 
Jag förstår inte varför Du som ledare för ett liberalt parti med ideologiska rötter i upplysningstidens fritänkaranda vill plädera för en tradition som innebär att unga människor med - eller mer eller mindre mot - sin vilja motas in i en kyrklig ram med religiösa riter som de kanske inte vill vara med om.
 
Förvisso ska de som vill fira skolavslutning i en kyrka få göra detta men ingen ska vara tvingad eller behöva känna sig pressad att delta. Det är detta jag tycker Du skulle ha sagt som folkpartiets ordförande. Det hade räckt med det.

Liberala hälsningar,
Dito

Jan Björklund 
Hans Christian Cars